Lars Holmer och Iwona Klonowska föreningens pristagare 2019

Geologiska Föreningens Linnarssonpris inom områdena historisk geologi, paleontologi och biostratigrafi samt maringeologi har i år gått till Lars Holmer, och Jan Bergströmpriset till unga forskare har tilldelats Iwona Klonowska, båda Uppsala universitet.

Prisutdelningen ägde rum i Uppsala den 14 november.

Lars Holmer, årets Linnarssonpristagare, har framför allt fokuserat sin forskning på att lösa ursprunget och de tidigaste fylogenierna hos brachiopoder och andra lofoforater genom detaljerade paleobiologiska undersökningar av de äldsta kända fossilresterna och jämföra med molekylära och morfologiska och anatomiska studier av nu levande former. 

Inom detta område är Lars världsledande. Han har publicerat fler än 200 vetenskapliga artiklar och är flitigt citerad inom området. Förutom en lysande forskarkarriär som har tagit Lars till omfattande samarbeten runt hela världen (han är en flitig resenär) så har han parallellt också tagit ett stort administrativt ansvar. 

Lars har varit Uppsala universitet trogen och inom universitet varit studierektor, prefekt, ledamot i fakultetsnämnden, i jämställdhetskommittén, rådet för lika villkor m.m. 

Utanför universitetet har han bl.a. suttit i Geologiska föreningens styrelse, varit med i Vetenskapsrådets beredningsgrupp m.m. Allt detta gör Lars Holmer till en värdig pristagare av Linnarssonpriset 2019.

Iwona Klonowska försvarade sin doktorsavhandling med titeln Deep subduction of the Seve Nappe Complex in the Scandinavian Caledonides i december 2017 vid Uppsala universitet. Hennes forskning är inriktad på djup subduktion av jordskorpans bergarter och de processer som styr detta.

Iwonas första vetenskapliga artikel som förstaförfattare publicerades 2014. Den visar att högmetamorfa bergarter som tillhör Seveskollan vid Åreskutan kan ha utsatts för metamorfos under högt tryck. Denna idé var helt ny och kontroversiell men gav grunden för fortsatt utforskning av ämnet. Detta resluterade i ett flertal upptäckter av metamorfa bergarter som utsatts för ultrahögt tryck längs nästan hela Seveskollans utbredning. Även mikrodiamanter hittades (läs mer om detta i Geologiskt forum nr 97 2018).

Som en följd av Iwonas observationer kunde ett helt nytt tektoniskt koncept presenteras för denna del av fjällkedjan. Hennes artikel om detta i Journal of Metamorphic Geology är en av de mest citerade artiklarna under de senaste tre åren i denna högt rankade tidskrift.

Iwona fortsätter nu sin forskning om de svenska kaledoniderna, men har flyttat fokus mot detaljerad termokronologi på bergarter som lyfts upp från stora djup efter subduktionen. Efter sina post doc-­vistelser i Syracuse, USA, och Krakow, Polen, planerar hon att komma tillbaka till Sverige för att fortsätta sin forskning här.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Proudly powered by WordPress | Theme: Baskerville 2 by Anders Noren.

Up ↑